Substansbruk - alkohol

Reviderad 2022-01-01. Lagt till "ej förmån" för Selincro

Bakgrund

I huvudsak är substansbruk kommunens behandlingsansvar, men alla aktörer har ett övergripande psykosocialt ansvar. Eftersom felanvändning och överanvändning av speciella läkemedel och drogbruk är vanligt förekommande som sjukdomsorsak behövs viss beredskap och kunskap i sjukvården.

Abrupt avslut av massivt användande av alkohol och bensodiazepiner kan vara hälsovådligt och det finns därför en avgiftningsavdelning, avd 65, i landstingets regi. På avdelningen avgiftas patienterna från bensodiazepin och alkohol på ett säkert sätt. Även opiatavgiftning erbjuds. Övrigt missbruk kan i undantagstillstånd läggas in. För inneliggande avgiftning i samband med annan vård rekommenderas konsultation.

Utredning

Alkoholbruk bör övervägas som differentialdiagnos vid sjukdomssymtom så som ökad trötthet, sömnsvårigheter, ångest, depression, hjärtklappning (ibland förmaksflimmer), magbesvär, högt blodtryck (ff a diastoliskt). Även vid avvikande leverprover så som ASAT, ALAT (akut skada), eller GT, triglycerider, Trp, MCV (mer långvarigt bruk) bör alkoholbruk övervägas.

För att säkert veta behövs samtal kring alkohol och ofta alkoholspecifika prover. Det finns ett flertal men CDT och B-PEth är mest användbara.

Farmakologisk behandling

För farmakologisk behandling av alkoholbruk finns flertal preparat. Behandlingen ska alltid kombineras med stödjande samtal.

• Antabus (disulfiram) blockerar ett enzymsteg och ger kraftiga reaktioner vid alkoholintag, så kallad aversions- eller spärrbehandling. Normal dos är Antabus 200 mg 5-7 dagar i veckan alternativt 400 mg 2-3 ggr/vecka. Antabus belastar levern, men i mindre grad än vad alkoholen gör. Det finns risk för en allergisk idiopatisk reaktion och levervärdena (ASAT/ALAT/g-GT) ska kontrolleras före insättning, 3 veckor och 2 månader efter insättning. Upp till 3 ggr förhöjda transaminaser är ok att sätta in på, men provtagning behöver då kompletteras med bilirubin, pk, albumin. Som biverkan finns också polyneuropati med svaghetskänsla och domningar. Upplevda biverkningar är främst illamående och diarré. Kontraindikationer är angina pectoris, genomgången hjärtinfarkt, demens. Försiktighet rekommenderas vid psykos. Behandlingen är frivillig (som stöd) eller ställd mot konsekvenser (t.e.x abruten terapi, körkort, anställning). Oövervakat intag av tabletten är meningslöst oavsett frivillighet.
• Campral (akamprosat) modulerar NMDA-receptorn. Läkemedlet minskar suget efter alkohol. På allmän population har preparatet små eller inga effekter, men i specifika grupper har nykterhet efter ett år dubblerats. De som främst verkar ha nytta av läkemedlet är de som uppfyller beroendekriterier. Ordinationen är omständlig med 2x3, men där behandling efter initiala veckan ofta kan övergå till 3x2. Upplevda biverkningar är oftast inga.
• Naltrexon blockerar specifika opioidreceptorer och släcker därmed belöningen av att inta alkohol. Preparatet minskar risken att återfalla vid nytt alkohol intag. Störst nytta verkar de som har en euforisk alkoholupplevelse, tidig debut, manligt kön och en hereditet för alkoholproblem. Kontraindikation är pågående opiatanvändning. Transaminaser ska kontrolleras före och efter 2 månaders behandling. Ordinationen är 1x1. Upplevda biverkningar är inga, eller i låg frekvens huvudvärk, illamående och magont.
• Selincro (nalmefen) är en partiell agonist samt antagonist för specifika opioidreceptorer relaterade till belöningscentrum. Preparatet är nytt och verkar lovande, men det saknas samma erfarenhet som från övriga preparat. Preparatet sänker totalkonsumtionen över tid. Målet är alltså inte helt stopp i konsumtion utan en reduktion (1-2 standardglas/dag). Kontraindikation är pågående opiatanvändning. Ordinationen är 1x1 eller vb, där vb är definierat som minst 2 ggr/vecka. Erfarenheten är att 1x1 ger större följsamhet. Upplevda biverkningar är främst illamående som ofta minskar efter ca 2 veckor.